jonathanheladagen

I´ve taken my buissness elsewhere!

HERE!

Jag är ledsen om jag gör mina trogna läsare besvikna, men den här bloggen har nog mest fungerat som en dagbok tror jag och nu har den mest tagit formen av en plats där jag slöskriver och lägger upp länkar, vilket känns lite onödigt. Jag är på en plats i mitt liv där jag helt enkelt inte känner något behov av att skriva av mig, bortsett från små problem som dyker upp lite då och då, så känner jag för första gången på jag vet inte hur länge, lite sann lycka.

Till er som besvärar er med att klicka er fram vareviga dag: Det jag upplever som är värt att veta kan man få reda på genom andra medel om man är nog intresserad.

För tillfället så överger jag bloggen och jag tror inte att jag tar upp den igen.
I såna fall blir den nog inte för samma ändamål som den här.
Så tills jag känner mig redo, Härrå

...är väl inte mer än naturligt ibland. I det här fallet ska det bli väldigt skönt med lite opretentiöst levande i halmstad över påskhelgen :) Love it! synd bara att jag lämnar min favorit del av oslo bakom mig. Men men, "det" finns ju kvar här och väntar på mig när jag kommer tillbaka!

Det har vart mycket ledigt den här veckan, då har jag fått tid att spela lite gitarr, äta våfflor ute i solen, skejta å chilla som vanligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det känns inte som att jag har något riktigt förlösande på lager.

dagens låt:



Härrå

...kan man inte hjälpa att undra vart dagen har tagit vägen, när man vaknar 13.00.
Såg första avsnittet av robinson idag med. Det verkar lovande. Många irritationsobjekt att störa sig på =)

Jag tror att jag har fått en överdos, av film.
Därför ska jag inte se mer på film idag.
Nu ska det lagas mat och fejjas lite.

härrå

http://www.youtube.com/watch?v=E9UXVgmbBrI

Ibland krävs det en annan persons konkreta åsikt för att inse att det faktiskt är så man känner själv.
I det här fallet visste jag det faktiskt innan. Jag trivs inte i oslo. Känner mig inte hemma, det här är inte min stad helt enkelt.
Men för att flytten hit inte ska ha varit helt förjäves så biter jag ihop ett tag till. Som jag känner nu, sommaren ut.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag kom hit för att det är bättre betalt och det ska jag ju faktiskt kunna utnytja nu när jag är här, har ett jobb och bostad fram till december om jag så vill.

Under mina snart 6 månader här i Oslo har jag nått nya insikter. Jag vet nu vad som betyder och inte betyder något.
Jag vet inte om jag har utvecklats i mina möten med personer, men jag har iaf börjat ändra synsätt på problem och hinder.

Jag ska beställa lite kataloger från olika skolor i Stockholm. Det är dit mitt hjärta vill. Om det ändå vore så enkelt skulle jag bara dra direkt. En sak i taget får det bli, kolla lägenheter, studentboenden, skolor, kanske nått extrajobb.

Iväg till jobbet, wish me luck. Härrå

http://www.youtube.com/watch?v=oTuYj9Nii1E&feature=related

I fredags fick jag ett ryck. Äh, jag åker hem till kil över helgen, tänkte jag. Sagt och gjort.
Mamma fick dåndimpen när hon såg mig.
Det fick jag med lite senare på kvällen.
Fredag kväll:
Mat, öl, sprit---->svart
Fick iaf lite hemma-time.

Nu sitter jag heelt ensam här i oslo och undrar om min granne vet att det är gipsväggar.
Kerstin och liza är i idre och alla andra är upptagna. Så vad blir det då?
Lost kanske? sett....Ett par filmer kanske? jo det blir nog det.
Spelar lite gamla godingar på gitarr också tror ja.

Kan bifoga att min kära lumpare och arbetskollega johan är nybliven hjälte.
För ett par dagar sedan på nattvakten hjälpte hans luktsinne till med att rädda en familj från att bli innebrända.
Rätt schlättpucko på rätt tid och plats
Och positiv uppmärksamhet för securitas är väl på tiden =)




Lite rollspels-metal är väl aldrig fel?

Inatt på jobbet satt jag och spånade lite. Vad är det jag skäms över allra mest i hela världen? Är det att jag ibland inte äter upp all mat på tallriken och att jag inte är tacksam nog för det jag har? Är det att jag tycker att knarkarna på grönlandstorg egentligen har sig själva att skylla från början? Är det att jag svär lite för ofta? Eller kanske att jag är snart 22 år gammal och fortfarande inte helt har bestämt mig för vad jag ska göra med mitt liv?

Nej.

Min allra mörkaste hemlighet är faktiskt...att jag gillar My chemical romance.
Jag vet. Men jag kan inte hjälpa det. Grymma melodier och sköna riff är två av mina största svagheter och därför jag väljer att bortse från deras image. Men det värsta av allt är nog att jag ser ner på andra som gillar dem också. egentligen.

färdighatat.

Nu är det dags att sova. Härrå från ett dimmigt natt-Oslo

Det är ofta såhär långt in på småtimmarna som alla bra idéer vaknar till liv och ger sig tillkänna.
Men inte idag inte. Nej, idag får ni nöja er med ännu en youtube-favorit fram till dess att jag känner mig redo, redo att skapa. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Mitt golv är en "floordrobe", mina lakan är NÄSTAN nytvättade, den svenska kronan är ultra-låg, så jag passade på att dra in lite cash på en väl tajmad överföring, jag älskar min Kerstin, ska hem till värmland en sväng i mars och jag har köpt lite fler filmer än nödvändigt på 3 för 100 rea.




Och så avslutar jag med ett malligt men ack så befogat "SETT LIVE! SETT LIVE!"

Härrå

Ibland är livet tufft och ibland går det som en dans på rosor. Ibland är livet som en tuff dans på rosor.
Det vill säga. Jag har det lite både och just nu.
Det bra-iga är att jag har min flickvän på en stenkasts avstånd.
Det som är lite sämre är att jag låter mig påverkas av alla små-problem som egentligen inte är något att oroa sig för.
Men det gör jag ju ändå och då blir jag på dåligt humör. Äsch...egentligen har jag inget att gnälla på. Kände bara för att gnälla lite. Det är smittsamt tror jag bestämt.

Idag är det inflyttningsfest på turbinveien 7. jovars  =)

Straffläggning

Klimpen: "MEN SKJUT DÅ, DIN FULE FAAAN!!!"
Lill-Erik: "Men...men...men jag vet inte om jag är höger- eller vänster-fotad..."