Fina saker från mina favorit-japaner


För er som inte har alla indianer i kanoten


Bättre än så blir det inte


Ett par klagomål senare...

Idag är mitt liv absolut som det ska vara.
Det finns få saker som skulle kunna vara bättre.
Jag har en inkomst som inte är att klaga på, boende för 11 månader framåt, mat i magen och det bästa av allt är att om en vecka är det 5 minuter med buss mellan mig och Kerstin. Lite bättre än 6 timmar det.

En liten omstrukturering inom securitas har berövat mig på mina timmar på grönlands torg.
Därför har jag fått utvidga min repertoar av arbetsplatser. T.ex. har jag jobbat på Storo köpcenter, det medför ett extrauppdrag för timepark, vilket innebär att jag har varit lapplisa i helgen.
Jag gjorde min plikt, men släppte faktiskt iväg ett par stressande mammor med en muntlig varning.

Vad har hänt mer då?
Vetefasiken... det vanliga, men jag kan väl avsluta lite filosofiskt...

En sak som jag alltid har undrat över, men aldrig tagit reda på:

Film-bebisar: När det är med nyfödda bebisar i filmer, var får de tag på bebisarna? Finns det mammor som frivilligt lånar hyr ut sitt nyfödda barn. Högst ofrivilligt det karriärvalet var. (om det är så det går till).

Over and out sålänge...härrå

efter 5 + 3 ½ månader vet jag att...

...jag älskar min Kerstin!

ett GOTT nytt år bidde de

Det hær blir nog tyværr lite av en krønika. Så æven om ni inte har upplevt allt av det hær så skriver jag ner det ændå, mest før min egen skull. Før det mesta från 2008 ær vært att minnas. Iaf det jag har upplevt. Både

2008 Invigdes på en fritidsgård på skåreberget och det jag minns bæst var att jag gick obesegrad genom minst 7 matcher av singstar, (jag hade INTE promillen på min sida).

Det førsta halvåret var en riktig svacka i mitt liv, inte før att jag var deprimerad eller mådde dåligt, utan før att det hænde INGET. Jag var konstant mellan 2 jobb och jag gick från vikarie som musiklærare på høgstadiet i Kil, till slavarbetare på en bildels-fabrik i Kongsvinger før att slutligen mellanlanda med lite passivt levande på mitt rum på Fryksta.

2008 inleddes med att farfar Anders somnade in. Jag ær vældigt glad att jag fick tillfælle att vara med honom en dag på slutet. Jag saknar dig farfar. 

En kvæll i februari skickade jag ett mail till grøna lund. 1 timme senare fick jag svar och det bokades en intervju, eller audition som det så fint hette.
Hursomhelst var jag ur min svacka. 5 månader på "værdens bæsta arbetsplats" fick mig på andra tankar. Den førsta tanken var att spara ihop lite pengar under sommaren før att ha lite att ta av nær sommaren var slut. Men de gick lite halv-bra. Lite før mycket nøje och likgiltighet gjorde att jag blev lite førsløad, men på slutet vill jag nog sæga att jag ryckte upp mig. Æven om jag kunde ha skøtt mig lite bættre så ångrar jag ingenting. Alla beslut, små som STORA, har ju ændå lett mig dit jag ær idag. Jag kan lungt sæga att det hær har varit min bæsta sommar någonsin. Många sena kvællar på en soffa i høgdalen och många hærliga frukostar i ett køk i høkarængen. En fødelsedag och 60 mil senare i grannlandet befinner jag mig nu i ett ganska behagligt liv. Inte så mycket att gøra, ganska kasst væder men vældigt bra betalt och ett mysigt boende...bara att sætta siktet på vad som kommer hærnæst.

2009 inleddes på ett svettigt kontor på Grønlands Torg i Oslo, sjælv, med en flaska bonaqua och en påse chips. Nåja, det kunde ha varit værre. Jag vet iaf att det væntar något bættre runt hørnet, i øvermorgon.



Jonathan Wingård

Køn: Man

Ålder: 21

Civilstånd: flickvæn

Inkomst: mer æn nog

Boende: Lægenhet

Stad: Oslo





Nuvarande adress:
Jag, Munkegata 2 a, Oslo, Norge, Norden, Europa, Jorden, Universum


Från mig alla till er alla. Ett gott nytt år. hærrå


RSS 2.0